Någon har prytt sin profilbild på facebook med en finsk
flagga. Det är så man får reda på var terrorn slagit ner den här gången. I
förra veckan var flaggan spansk. Och så är det IS som ligger bakom. Och då är
det muslimernas fel alltihop. Och då ökar hatbrotten mot muslimer. Samt alla
andra som inte pratar ren svenska eller har utländskt utseende, pga rasister är
inte så nogräknade. Och då växer klyftor och missnöje och hat från alla sidor. Och
då ansluter sig fler till IS. Så de vinner.
Mina två döttrar och jag är på vår stads årliga stadsfest. Vi
står i folkhavet och tittar på Joakim Lundell. Och jag tänker: Hoppas ingen
plöjer över oss med en lastbil. Och jag tänker: Nån skulle bara våga tafsa på
min dotter. När kommer mina flickor uppleva sin första oombedda tafsning? För
det är inte fråga om ’om’ utan om när, för det är så det ser ut och alltid har
gjort. Tro det eller ej - sexuella övergrepp uppstod inte här i landet för ett
par år sedan.
Och SD vinner nästa val. På grund av terror, på grund av
paranoia, lögner, överdrifter och ett samhälle som plötsligt betraktar fakta
och fiktion som lika sanna. Politik byggd på skräck. Vi har inte lärt oss
någonting. Ingenting. Sväljer vi vad fan som helst så länge det befäster vår
världsbild? Tydligen.
Jag är så trött på att profit görs på vår rädsla. På den aldrig sinande brunnen med näthat. Och framförallt är jag trött på att det av nån anledning ändå känns mest
relevant att lägga sin tid och energi på att dreva mot feminister. Som att det
är feminister som startar krig, begår terrorhandlingar, begår sexuella
övergrepp på festivaler, sprider rasism, hot och hat. Jag har varit feminist
sen lågstadiet och diskuterat med otaliga meningsmotståndare och verkligen bett
dem förklara varför feminism är så provocerande men jag fattar fortfarande inte
varför. Jag har ju mina aningar, men de tar vi en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar